Finska Stövaren
Finska Stövaren, en hemsida skriven av Åke Sandström. Här kan du läsa om legendariska uppfödare och deras avel, kända och viktiga hundar för rasen. Ett gediget arbete som Åke lagt ner mycket tid på att dokumentera. Åke har även påbörjat arbetet med att dokumentera nutida kennlar, ett arbete som vi (Trond och Eva ) ska göra vårat bästa för att fortsätta med, så sidan hålls levande och aktuell.
Koppeljakt med Ella, Soitinkorven Vaino o XX Soitinkorven Kallma. Terttu håller i hundarna o Kallma närmast mig. Foto Matti Envall
Jag, Åke Sandström gick första gång ensam till skogen för ett hardrev Julveckan 1951, nära sju år eftersom jag är född 1945 januari månad. Medlem i Sv Jägarförbundet sedan 12 års ålder. Vinjett bilden är från koppeljakt med hundarna Ella, Soitinkorven Vaino (äg Matti Envall) och XX Soitinkorven Kallma som står närmast mig. (foto Matti Envall)På Hemsidan kommer Du att kunna läsa om framgångsrika uppfödare av Finsk Stövare men även andra artiklar signerade av mig själv. Väl mött!
Två dagars harjakt i Munakas, Finland med Mati Envall.
Matti Envall närmast .Mikko Louko den bortre i samband med en jaktresa till Jurva
Holmjakt med XX Soitinkorven Kallma. Hon lärde sig genast hu en hare skall tuktas på en ö. Tore Sandström i mitten o hans dåvarande svärfar till höger. Tores svärfar hade kvällen innan lagt ut siknät som vi vittjade på utresan för att sedan steka på glöd.
Erkki Louko serverar kaffet sedan hundarna o männen blivit trötta efter långt drev. Hundarna är Ella, XX Messu o XX Torsti o föruton Erkki ses Matti Envall o jag på bild.
XXX Jaska, bror till XX Jaanantuure och från kullen 1970 som Erkki Louko hade med XX Jaana o XX Hölynpöly
Hans Larsson 6 år 1972 med Mira.
Hans Larsson, min systerson jagade från fyra års ålder tillsammans medd mig o Terttu. Han har haft några goda hundar: Mikko, som han köpte redan innan han fick bära gevär av Mikko Louko. Mikko blev överkörd o nu efteråt säger Hans om Mikko: Jagförstod nog inte hur bra han egentligen var.Ståkabergets Pekka var också till belåtenhet. Enannan utmärkt hund var Korpijärvi Jokke och nu har han Arpan Taiska. En tik med utmärkt vackert drev.
XXX Korpijärvi Emil. Utmärkt hund. På drev registrerade han var andra harar låg. Vände om när han såg att jag skjutit en hare och inom några minuter drev han den nya. Ibland innan jag hunnit ta ur den första.
Uno Olsson med två harar som vi fixat vid en harjakt den 1/12 1990. Hunden är XX Soitinkorven Kallma och dörren till stugan är dörren till Unos vinterstuga på Bergnäsudden, en udde ut i Kalix älven. Trevlig jaktdag som etsat sig fast. Kallma är farmor till Essis far. Likheter mellan Kallma o Essi.
Alapörkän Quilla, född 2015, är mycket bytesmedveten och anser det som sin fulla rätt att ta sig en tugga. Hon är född 2015 och hennes första höst (2015) tog slut slutet i oktober. Hösten 2015 opererade jag in en ny höftled början oktober men hon hann med ett derv. Lägg därtill att hennes löpperiod är september så förstår alla att skolnngen varit minimal Det första rejäla i drevet i hennes liv (hösten 2016) varade i 110 min. Buktade som en hare men kom inte där haren bruka visa sig varför det förmodligen var en räv valp. Vårvintern2017 byttes två knäproteser ut med början 2/11 (knäprotes)blev intet mycket övning beroende på stort underskott av hare. 2017 gick jag dessutom med rullator till mitten oktober eftersom min fot gått i tre delar. Gipset togs mitten oktober. Hösten 2018 har jag varit någorlunda jaktbar och hartillgången varit bättre men det har varit tvunget att finnas hare där jag släppt. Redan på sitt första hardrev,( hösten 2018) var mycket flytande med utmärkt skall. Bra skall hade hon även på sitt första drev på 110 minuter. Hennes utveckling under den gångna hösten har visat vilka anlag hon bär på. Ofta är hennes upptag inom 30 minuter, hennes första repris fyller i regel kraven på ett prisdrev. Från början drev hon mest spårnoga men med ökad säkerhet har hon börjat att ta lite i vind då hon ligger nära haren. Längsta drevrepris är 82 minuter. Hennes förmåga att på ett litet område genom spårnoga arbete hålla reda på haren är imponerande. I övrigt är hon utomordentlgt trevlig som hund och helt utan intresse av klövdjur.
Så här såg det ut när Erkki o jag lämnade skogen 1981. jakten var slut o Matti Envall fotograferade. Erkki saknar gevär och det gjorde han nästan alltid. Låt bilden vara ett dokument på att jatdagarna med Erkki Louko har nått sin ände genom hans död.
Fin jaktdag. två harar o en räv. Terttu gick ut med Mira och jag tog unghunden Mikko 18 månader. Terttu hade tidigare inte tagit ur någon hare och tog löfte av mig att jag skulle komma om det small. Ganska omgående hörde jag att mira tog upp hare. (hon drev inget annat)Mikko började också driva ganska snart. mikkos drev buktade och helt plötsligt hade jag en räv inpå mig. Jag skadsköt den men Mikko tog sig an fallet att göra slut på räven. Så hörde jag att Terttu också avlossade ett skott och Miras drev slutade efter ett par minuter. Jag gick mot Terttu o då jag var på 100 m från henne satte jag mig på en stubbe med Mikko i koppel o räven i hand. Efter en tid slutade Terttu att kalla på mig och då förstod jag att hon gripit sig verket an. Jag gick fram och sa: Du klarade det! Grattis. Senare på eftermiddagen gick jag ut för ett eftermiddags drev med Mikko och skjöt då en hare för honom. Detta skedde 1978. tyvärr fick Mikko en "stövartumör" som veterinärerna kallade det. En fettknut där bröstkorgen är som djupast och jag fick avliva honom. Inte kul med så bra början.
Reino gör upp en hare på obekvämt sätt. Uno olsson lärde mig ett annat knep senare som visas på egen sida.
Håkan o Anita Blombäck från tillfället med Stig-Olov. Håkan har hft en el bra hundar. Den första jag kände till var Ralla som han köpte av Paavo Hamari, Torneå. Ralla var utmärkt hund. Nästa goda var Netta, efter Soitinkorven Peku o Erkki Louko var uppfödare. Den tredje utmärkta hunden var Meripojan Zeb. Nu äger han en unghund efter XX Puistorinteen Late o Meripojan Maisa. Malte, har en bra början.
Västerut från Keräsvaara
Stig-Olov Lövgren hade fått Parkinsson diagnosen och vi ville överraska honom . Håkan Blobäck o Anita, jag o Terttu bjöd Stig-Olov på jakt och vi sa att vi tar med korven så han behöver ingen mat. Stig-Olov fd millitär var v an att äta på vit duk så vi tog med vit duk o silverbestick . Maten var rostbiff o potatissallad. Stig- Olov ägde XX Renholmens Ero. Dagen var fin o vi hade två drev. Nöjda återvände vi hem.
Mikko Louko, Mr Vipulan kan han kallas, samlar sig inför ett svårt spörsmål. Vipulan kennel har fött upp hundar där ca 42% av valparna nått minst till JcH. Läs separat artikel under Mer. Har nu parat min Alapörkän Quilla 8/4 2019,med Vipulan Tuppu och där förenas de två av de mest framstående tiklinjerna i en och samma stamtavla, Alapörkän o Vipulan.
Pasi Liikanen, Meripojan kennel vid prisutdelning SAJ/FSK årsmöte för sitt avelsarbete.
XX Torsti. Var 102 dagar ett år med honom i skogen från 21/8-15/2. alltid jaktsugen och aldrig skadad. Torsti var den första hund vi hade som på drev noterade var andra harar låg. Vände alltid om 3-5 m innan den skjutna haren för att gå ta upp nästa. Det visade han på jaktprov i Finland. Haren hade gått under o han skällde ståndskall vid stenen. Jag sa till domaren att nu när vi kommer fram släpper han stenen och går till någon han noterat på drevet. När vi var så han såg oss släppte han stenen och medan vi konstaterade att haren låg under stenen drev han nästa hare medupptag 300 m från oss. Den första hund jag hörde talas om med den egenskapen var XXX King, äg Lars H Krook. XXX King var verksam på 1960 talet o jag hadesvårt att tro det men trodde Lasse ofann sedan att sådant kan ske.
XXX Jack 6917/63 lärde mig vad en hund kan prestera.
Hade många dagar med Erkki Louko i skogen. Lyssnar här till drev av Soitinkorven Vaino. Dagarna med Erkki o Matti Envall iskogen under mer än 20 år har varit innehållsrika. Matti kan bra svenska o Terttu kan både finska o svenska.
XX Jaana, Erkki Louko. XX Jaana gjorde intryck i rasen med kullarna tillsammans med XX Hölynpöly. Många framgångsrika kennlar har sin ursprung just ur den kombinationen.
Pentti Seppäla o Dan Falk 1980. Dan Falk fungerade många år som tolk för många svenskar på besök till Finland då det gällde hundar. Pentti Seppälä uppfödare under kennelnamnet Konikangen
Pentti Seppälas tik XX Tiilu! Hon blev mor till 23 valpar på fyra kullar. Av dem gick 10 st till minst Fi JcH. Det blir ett resultat på 43 % JcH. Hon drev en etta på över 99 poäng endast 1,5 år gammal och tävlade på jaktprov till hög ålder utan att bestraffas för löshet. När Finska Stövarklubben firade 75 års jubileum bjöds topphundar in på jaktprov. Vinnare blev XX Tiilu, äg Pentti Seppälä.
Erik, vårt fadderbarn med tre harar på en dag undan Korpijärvi Jokke.
Det blev en o annan kaffe panna under jakten. Erkki stod i regel för kaffekoknngen. En dag sju pannor o han frågade hur mycke torrkaffe det skulle vara i pannan: Hälften av varje sa jag. en panna sa han: Nu blev det nog mer än hälften.
Redo för jakt för jakt. Håkan, Ella, Erkki med Sorto, Jag med Torsti o Bosse
Tre harar o en tjädertupp efter två dagars jakt med XX Soitinkorven Kallma
Matti envall är musiker och spelar trumpet i orkester. När vi startade jakterna spelade hn vackert och likaså när jakten var slut för dagen. Jakthornets klang ljöd mäktigt i skogarna
Maten smakar bra efter en dags jakt till långt in på kvällen i Munakas, Finland. Skogen utanför Tammerfors. Fr v Erkki Louko, 1mikko Louko, Terttu Sandström, Matti Envall. fina minnen.
När jag fyllde 70 år fick jag en gåva av finska vänner bestående av en stor kffepanna så att jag skulle sippa att koka så många under dagen samt en Muurika att steka plättar i. godaste plättarna är dem som steks över öppen eld.
Fin stund med XXX Korpijärvi Emil
Reino Haimilahti lyssnar till drev
På ett hygge öster om berget Kotavaara finns denna skogshuggar koja som ett minne från en svunnen tid. Trevligt att se spår av dem som varit här före mig. Det blir ofta slag på det här hygget.
Jari Fors Alapörkän kennel med XX Alapörkän Lady
Mira/71 köpte jag som valp av Mauno Tuominen, Seinäjoki, Finland. Far var Erkki Keskinens XX Kim och mor Tuominens XX Reni. stamtik i kennel Ulinan. Många känner till XX Ulinan Haku. Denna hare drev hon, 118 minuter utan något uppehåll innan jag sköt den uppe på Brandberget. Mira var utmärkt men löpte som tvååring september månad o jag gav P-piller mot Terttus önskan och råd. Efter det löpte hon 5 ggr/år. Tre gånger under hösten, augusti, oktober/november. Däremellan drev hon utmärkt. En gång gav hon ståndskall när haren gick under stenen och det var på ett jaktprov. Jag hade tidigare sagt till domaren att om haren går under skäller hon inte. Drevet gick med fart o fläkt. Haren kröp in under en sten 50 m från oss o Mira skällde ståndskall för första o enda gången i sitt liv. Hon var helt klöv ren av sig själv och har lämnats i ett varmt minne. Mira låg alltid nära haren och var mycket snabb i upptaget. Drevet var alltid fartfyllt o tjusigt
Terttu o jag på bron till jaktsugan som hade namnet Tapiolla med XX Soitinkorven Kallma. I Finland har de inte Diana utan Tapio. Med ändelsen lla visar det att här bor Tapio. När Matti o Erkki jagade med oss i Sverige hissade vi den vita o den blå högt i topp för att Tapio skulle veta att landsmän jagade runt stugan. Stugan togs sedermera hem då vi flyttade till min hemgård.
Nära upptag för Arpan Taiska, ägare Hans Larsson.
Interiör från jaktstugan
Inget märkvärdigt älghorn men.... under harjakt på kukkolaskogen det år jag fyllde 60 stod jag plötsligt framför en liten gran. På ömse sidor om granen låg dessa två hornhalvor från samma älg. Att finna en hornhalva händer ofta men inte så ofta båda halvorna vid samma träd. Jag monterade hornen med hjälp av Uno Olsson o hängde dem på väggen som en gåva från naturen med naledning av uppnådda 60 år.
Erik Larsson o Martin Malmelöv, två yngre blivande jägare med var sin hare under en jaktdag i Kukkolaskogen. Erik är vårt fadderbarn.
Kukkola vvo är över 22000 ha. Här i vinterskrud österut från Keräsvaara
Marjut Larsson kan tekniken, Terttu o jag väntar att hon skall släcka elden men tekniken att vända laggen utan stekspade var fulländad
Olle B Häggkvist med JcH Sira efter utmärkt prestatio på landskamp i Jurva.
Kvällåns Muru sover gott sedan hon lekt sig trött med en hartass.
Klövermarkens Essi. en hund som aldrig gjort oss besvikna. Som ung deltog hon tre gånger på jaktprov. två ettor o en tvåa. allt på barmark. Kent Fredriksson dömde henne o han sa" Den här kan ju bli hur bra som helst" och det blev hon. Tyvärr upptäcktes epilepsi hos henne samtidigt och vi slutade att starta henne på jaktprov. Registrerad ägare var Terttu, min fru och bästa jaktkamrat i 50 år. Jaktprov är till för avel o en hund med ep skall inte avlas på. Att starta på jaktprov endast för ärans skull när hunden drivit etta ligger inte i vårt intresse. Essi har aldrig annars varit sjuk, aldrig skadade tasar, aldrig ens öroninflamation. Som drivare är hon fortfarande utmärkt och få är de dagr hon inte presterat drev av första klass om det varit jaktprov. Hon fyller 10 år 2019 men jagar som en 7 åring. Då hon var liten valp lekte hon ofta med ett harskinn. Jag hade inte skurit bort huvudet utan endast slagit bort tänderna. En dag hade hon ätit upp huvudet på haren. När hon var sex månader fick hon upp en hare som betedde sig lite märkligt på drevet. Ingen symetri. Till slut skedde tappt 300m från oss på en väg i skogen. hon kom till oss och vi trodde att det berodde på att vi varit skillda en längr tid. Vi gick mot det sälle där hon lämnat drevet. då vi, Terttu o jag, kom gående såg vi en hare ligga på vägen. Jag så: "där ligger en hare". Vilken hare? sa Terttu. Vi gick fram och där låg en hare utan hvud. Jag trodde att det var en Lo som under nattentagit haren. Men där fanns endast spår av Essi, det var 5 cm snö. Jag trodde att hon funnit en död hare på vägen men misstog mig. Haren var varm och vi kunde konstatera att det var drevharen. Då jg flådde den upptäckte jag att ena bakbenet hade varitbrutet men läkt inte ände mot ände av benet men med överlappning. Därför var den dålig att löpa. Med berättelsen vill jag vis präglingens betydelse redan i ung ålder hos valpen. Då Essi tog haren åt hon upp huvudet precis som när hon åt upp huvudet från det harskinn hon hade till leksak då hon var mycket liten. Essi är en hund vi kommer att minnas som en hund som varit lojal och alltid gjort sitt. Bilden är från i höst då första snös kommit slutet november 2018 och jag ville skjuta en julhare innan det skulle komma för mycket snö.
Vänta ska ni få se vad Korpijärvi Jokke kommer att ha för sig.
På bilden ovan är Jokke på väg hit. Haren hade gått under. Det hela utspelade sig på Korpivaara. foto H.L
.
Körde hem nyslaget hö med hästen o lade mig att vila på lasset sedan jag stallat hästen. muru var lös på gården o ville upp varför jag tog upp henne. Terttu såg detta och tjuvknäppte.
. Erkki Louko till h och Mikko L till v på bild. Hundarna är: XXX Tuuli, Vipulan Johanni som valp, Elli från XXX Jaska/XX Ansa, XXX Vipulan Karoliina, XXX Kerttu, XXX Matti, obekant, XX Fausti och Tyyli. Bild Matti Envall. en gång på 1980 talet besökte vi Mikko under sommaren, givetvis även Erkki och då hade Mikko mer än en handfull championat hundar ur egen produktion. Kennel Vipulan har fött upp många utmärkta hundar. Se separat artikel.
Kvällåns Muru som 4 månaders valp. foto U.O. Hon var fyra dagar på jaktprov. Tre dagar drev hon 120 minuter o den fjärde dagen fann hon inga slag.
Muru visade fort stort intresse för harskinn. Jag brukar lägga harskinn i frysen då jag skaffar valp. Räven oandra rovdjur präglar sina valpar på det sättet. Höken tar råttor o harungar som den drar till boet o utanför rävlyor kan du finna ben av hare o andra smådjur. Rester som valparna lekt med. Sedan jag började med att ha harskinn o hartassar för valparna att leka med har det varit lätt att dressera dem att endast driva hare. Det var i början av 1980 talet jag lärde mig dett. Vi hade en valp som fann i skogen tt harskinn o då var han endast 10 veckor. Terttu tog dagliga promenader med honom till skogen. Det var mitt i sommaren. Varje dag sökte han upp harskinnet o varje dag gömdehan det innan hemresan. Valpen hete Ilmari o var efter XX Torsti-Glödens Rita. Drev sin första hare början juli i 20 graders värme. Han var då tre månader o två dar. Det var mitt på dagen o jag fick se harungen. Tre små repriser o klarade två smärre tappter. till slut upp p väg o där kopplade jag honom. Muru tog an spår av Sädesärlan där den gick o drev i spåret från 10 veckors ålder. Någon har sagt att: likdelar från vilt inte präglar hunden. Men jag har lärt mig av naturen att just på det sättet får valpen vetskap om vad livet går ut på. Inte endast valpen utan även rovfåglarnas ungar.
1981 vid bildandet av SFF. Från v på bild: Hjördis Jonsson, Olle Jonsson (äg till Lotta o sålde valp till Finn-Olle o Harry Eriksson) Marita Bergström, Allan Bergström, Doris Nilsson, Ulf Nilsson Åke S skymd, Terttu Sandström, Katrina Bäckström, Leif Bäckström, Aulis Ketoja (finska stövarklubben) Rolf Henriksson, mångårig tolk och finska Stövarklubbens ordförande J.Kauppinen.
Bilden är från dagen innan då vi träffades hemma hos Terttu o mig hemma i Stråkanäs för en stunds samvaro och en bit mat dagen innan mötet skedde i Holmsund. Det vr en fin stund. Jag hade under en längre tid som avelsråd sett behovet av en förening som arbetade för att bevara o utveckla den Finska Stövaren som jakthund efter hare/räv. Finska Stövarklubben var med som moraliskt stöd. Vi hade länge varit motarbetade av Svenska Stövarklubben o rädslan var stor hos finnstövarägarna att: Vi kanske inte får för SvStKl. På mötet i Holmsund rådde också rädsla men Katrina Bäckströms kommentar till auditoriet var: "Vad är ni rädda för". Då löste sig fasans stund hos många o en interimsstyrelse bildades. Det fortsatte därefter med att rädslan återkom hos rätt många och jag fick tillbringa många timmar i telefon för tröstande samtal. Efter en tid lugnade det ned sig men jag minns skräcken då det första Rasmästerskapet skulle hållas. Den fasan släppte också efter många samtal med tröst till di rädda.
Tyvärr har SFF inte blivit det föreningen bildades för utan nu (2018) skall avel även bedrivas för jakt efter de stora rovdjuren. Detta att dela upp rasen i tre olika grupper; har, räv o de större rovdjuren är inte till gagn för rasen o föga effektiv, tandemavel som genetikerna kallar det. Redan att dela upp rasen i hare respektive räv linjer är kontraproduktivt.
Interiörbild från jaktstugan när den stod i skogen.
Köksdelen. Vi hade vattenburen värme med gasolspis. Kylskåpet instllerades hemma på gården. Elverk drev belysningen.